Befinner mig just på mitt företags Londonkontor. Här är det något flashigt ska ni veta. Väldigt mycket större än sthlmkontoret för den delen också, ca 150 pers motför 15. I ett tidigare inlägg så har jag som ni vet uttryckt oro för att min engelska ska vara ringrostig men det har gått över förväntan må jag säga.
Elisabeth: Jag har fått beröm för min engelska dialekt (när jag dummar mig). De tyckte att jag hade bra Londonslang kors i taket. (cross in the roof). Dialekten blev bättre ju mer pints of lager jag drack också. Där ser ni: Alkohol är oftast av godo. Fransyskorna som också är i samma sits som mig, dvs nyanställda och i utbildningsfasen, är inte alls bra på det engelska språket. Stackarna. Le poor bastards. Jag höll också jämna steg i ölsvepningen med britterna, mina år av träning har äntligen gett resultat. Tack Bayerskt 12-pack!
I natt när jag just somnat (med kläderna på givetvis) så gick brandlarmet igång. Jag hann rycka min laptop och passet innan jag i väldigt förvirrande tillstånd kutade ut i korridoren. Tydligen var det falskt alarm. Tydligen så lämnade jag hotellnyckeln inne på rummet. Men det gick bra, ingen dog.
Tally ho
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk om du inte hade flyttat till Sthlm..då hade du suttit kvar på Lilla Manhattan i Flötet tillsammans med datanördarna istället för i London! Föresten så stannar jag till söndag. Ring i helgen om du tar ditt privatjet tillbaks hit.
Åh! Jag är så stolt över dig, Cartman! -Elisabeth
Skicka en kommentar