Boys don´t cry

Mina arbetskompisar har inte visat så mycket känslor när jag valde att meddela att jag ska söka mig till nya jaktmarker. Det gör inte så mycket. Jag vet att de har lite svårt för att öppna sig om det inte gäller en nylansering av MacBook, MacDator eller MacRollspel. Men vem vet? De kanske börjar stortjuta ikväll när vi har avsluts-afterwork? Vem skulle inte sakna en vuxenbebis som drar dåliga skämt exakt hela tiden? Jag lever ju efter deviset att ha en konvertingsgrad (förhållandet mellan antal skämt och antal lyckade skämt) på ca 10 %. I klartext: Drar jag 10 skämt så ska 1 av dem vara bra.

Däremot damen i kiosken i samma byggnad skrädde inte på orden gällande hur tråkigt hon tyckte det var. Jag blev faktiskt lite rörd. Jag fick välja vad jag ville i butiken. Då tog jag ett surt ess (S) bara för att jag kände mig lite fånig. Nu i efterhand så skulle jag nog ha tagit nyaste Fibban eller en limpa cigg. Jag kommer att sakna dig Miss (eller är det Mrs) Bagdad.