En busschaufför, en busscha..

När jag skulle hem från jobbet igår så hoppar jag på bussen i dörrarna längst bak. Det gör folk hela tiden, eftersom man ändå inte behöver ha någon som helst kommunikation med föraren när man har månadskort/100-kort.

Ibland så strular de blåa boxarna som man ska "stämpla" månadskorten på. Jag försöker 3 ggr, men det piper bara och visar "Ej godkänt" fastän jag nyligen fyllt på kortet. Bussen börjar köra så jag sätter mig ner på närmaste säte varpå den kvinnliga busschauffören i 37-årsåldern stannar bussen mitt på vägen och ropar i micken med arg röst:

"Du i grå jacka!Nu kommer du genast fram och visar ditt färdbevis!"

Så jag går genom världens längsta buss, fylld med folk. Alla tittar konstigt på en, något som kan jämföras med "The walk of shame" (dock utan det dåliga fyllesexet). Buss-Hitler kollar så att mitt kort är giltigt, vilket det förstås är, detta gör att hon blir asförbannad för att hon inte fick sätta dit någon. Då häver hon ur sig halvskrikandes:

"Det här är buss 99, då är det påstigning här fram som gäller! Förstått? "

Jag har svårt att hålla mig för skratt. Men jag biter ihop och åkallar den berömda Bergsbyironin:
"Oj förlåt, jag ber så hemskt mycket om ursäkt. jag ska ALDRIG göra om det. Förlåt tant"

Om man hatar sitt jobb så mycket så kanske man borde fundera på ett karriärbyte?

Till Buss-Hitler: Om du läser detta inlägg så har jag ett tips till dig. Le och var glad så kanske du får en påstigning både fram och bak av någon på kvarterspuben. Det kan du behöva.